Livet i Japan

Det var ett tag sen sist. Har bott i Japan i mer än en månad nu, och jag kan bara säga att jag gillar det. Har trevliga vänner son gärna gör saker tillsammans. Till att börja med har jag grannen Sou (från Taiwan), som bor i rummet ovanför. Hon har hjälpt mig med nästan allt; skaffa billiga möbler, cykel, tågkort, visat billiga stormarknader och mycket mer. Den 20 juni ska vi på baseball-match i Tokyo Dome, med hennes fem vänner Tadafumi, Titi, Pearl, Kevin, alla taiwaneser, samt en japan jag glömt namnet på.

Yakiniku-kväll. Från vänster: Tadafumi, Sou, Titi.

Förra veckan var det Golden Week, och den inleddes med en yakiniku-kväll i Shinjuku. Ät så mycket du vill på 90 minuter för 3000 yen (ca 180kr). För mig blev det fyra skålar ris, och en massa kött. Riktigt gott, har nog aldrig ätit så mycket förut. På lördagen åkte vi till Tokyo Dome för att skaffa baseball-biljetterna, och mitt i kön bröt en räjel storm ut. Blixt, åska, hårt regn och blåst. Men vi fick biljetter till slut iaf. Strosade runt lite i de närliggande klädbutikerna efteråt, och på kvällen uppträdde bandet Eu・Phoria. Tyckte de var bra, så köpte både singel och t-shirt. Man fick även chansen att skaka hand med bandet…

Baseball-biljetter. Tokyo Giants mot Chiba Lotte.

Ingången till Fuji Q Highland. Fast bilden togs när vi skulle åka hem.

Eejanaika.

På söndagen (29 april), åkte jag och min amerikanske vän Dustin som bor ca 500 meter bort, tillsammans med hans japanska vän Wakako och hennes tre kompisar, till Fuji Q Highland. Bussen tog runt 2 timmar, och vi bestämde oss för att först åka Dodonpa, världens snabbaste berg- och dalbana med sina 172 km/h (borträknat de i Amerika som bara går en raksträcka upp och sen ned igen). Trots att vi kom dit ganska tidigt var kön 2 timmar lång. Men väl värt väntan. Därefter blev det lunch och dags att börja köa för Eejanaika, världens största multidimensionella bana. Mer än 4 timmar lång kö, men mycket väl värt det. Överlägset bästa berg- och dalbanan jag någonsin åkt. Parken är dessutom väldigt fin med sin enorma vy på berget Fuji.

Dodonpa med Fuji i bakgrunden.

Under Golden Week-veckan gjorde jag lite diverse, bland annat spelade jag Wii med Sou och Dustin. Paper Mario och Wii Sports. Skaffade även datorn under veckan.

Bärbara datorn.

På torsdagen hade jag, Sou, och hennes 4 kompisar Tadafumi, Titi, Chou och Pearl tänkt åka till Nikkou för att titta på stora gamla tempel och bada i varma källor, och även övernatta där på något fint traditionellt hotell. Men tågbiljetterna var slutsålda, så det blev Tokyo Disney Sea på fredagen istället, och det var kul det med. Trodde först att det bara skulle vara en massa uppvisningar med delfiner och sånt i en pool, men så är det inte alls. Det är ungefär som Disney Land, fast med sjötema. Lilla sjöjungrun, Pirates of the Carribean, Hitta Nemo, osv.

På tågstationen vid Disney Sea.

Har vi hamnat i Venedig, eller?

Hann bara åka två attraktioner och se en liten uppvisning i en salong. Hela nöjesfältet är så speciellt att man bara kan gå omkring hela dagen utan att ens åka något. Det vi åkte var 20,000 Leagues Under the Sea och Journey to the Center of the Earth. Inga vilda grejer, men ändå både spännande och intressanta. Köpte även ett fint té-set som jag ska inviga på lördag med Benoist-té och Maison Ikkoku-dramat.

Stor (konstgjord) vulkan i mitten av parken.

Uppvisning. Sång och musik. Parken fyller fem år i år, och den här uppvisningen var speciellt framtagen för firandet. Inget märkvärdigt dock.

Skolan då? Jo, det är kul att lära sig japanska, och jag försöker använda språket så mycket som möjligt. Enda gångerna jag talar engelska är med Dustin, eller när jag inte kan förklara på japanska. Klassen består av 1 indones, 1 italienare, 1 australienare, och 6 koreaner. Var extremt svårt att hålla koll på koreanernas namn i början, alla har en blandning av gon, shun, jun.

Lillördag med klasskompisarna. Från vänster: Paku Shun Ju, Yun, Gyonmin (äks Gojira), Phil, Gun U.

Mitt elektroniska lexikon. Ett måste om man ska plugga japanska, otroligt användbart. De nyare modellerna har även en touchpad så att man enkelt kan skriva in ett kanji man inte kan, och snabbt veta vad det betyder, och hur det utläses. Nästan alla i klassen har en.

Rummet. Det ända som fanns när jag flyttade in var sängen, bokhyllan, TV:n och ett skrivbord bakom kameran. Bordet är ett kotatsu-bord (värme-element under bordet). Men eftersom elementet är trasigt kostade det bara 500 yen (ca 30kr).

Huset. Mitt rum nere i hörnet.

Den här bilden visar hur bra bilder min mobilkamera kan ta. Tagen en regnig kväll i Akihabara.